emmiepemmie

Helt plötligt slår det mej, som en knytnäve i magen. Ivo (mitt ex) har träffat någon ny. Jag vill inte ha han, men det känns förvånandsvärt jobbigt att han har någon annan. Förvånad är helt rätt ord för jag trodde aldrig att jag skulle bry mig, men nu gör jag det. Dom har träffats tillochfrån i över två månader(!), det gick fort vill jag lova. jag kan inte rå för att tänka "hoppas hon är ful". jag veeet jag är en dålig människa, jag vill att han ska vara glad, men Gud jag hoppas hon är ful. jag fick reda på det av en slump, någon försa sig, och det jobbigaste då var att alla trodde att jag skulle bryta ihop eller nåt, så allt jag kunde göra var att skratta hysteriskt, det såg nog inte allt för bra ut precis. Jag kunde inte sluta skratta och upprepa " det är klart att det är okej, Det är okej jag lovar" men hur mycket behöver man skratta för att övertyga sina medmänniskor om att man är glad?.

Jag tänkte att jag behövde komma ifrån allt ett tag så jag, Linda och Kristin gick på sinnesroGudstjänst, det var jätte skönt, jag älskar verkligen att bara sitta där och lyssna till människorna som pratar om sina liv och hur dom tog sig ur skiten osv. Sorgligt nog var det en kille från skolan som sjöng, inte så bra. Jag skämdes så mkt!! och han sjöng TREE sånger!!!. självinsikt....någon??.
anyways...Vilka tror ni jag springer in i det första jag gör?? joo den jag lämnade på min pojkvän för, och hans flickvänn. Kul!!, jag kände mig otroligt ensam just då. så jag tänkte att den här katastrofdagen måste avslutas med alkohol!!. så jag drog ett par drinkar och sjöng singstar, ska jag va plågad ska alla andra också va det!!! 

Ibland är det extra tufft, så är det bara. Le och se glad ut är allt man kan göra.